Sidor

lördag 22 februari 2014

Att våga sticka ut näsan om än lite nervöst.

Godmorgon

Vaknar än en gång tidigt, har än en gång en snarkande om dock söt liten kille i min säng. Det går inte sova då, hur mycket jag än försöker.

Fast i natt har det varit särskilt svårt.

 

Jag är inte den som i vanliga fall sticker ut hakan och säger vad jag tycker. Jag är något konfrontationsrädd. Hellre hålla tyst än att riskera bli konfronterad har varit lite av mitt (om något dåliga) motto under uppväxten. Men jag har blivit äldre, vet inte om det beror på min kärlek till mina barn eller mitt intresse för vår miljö och då speciellt gifterna i vår vardag.

 

Men hur som helst. Jag har stuckit ut hakan. Jag är inte rädd för konfrontation, så länge den inte går till personangrepp för det tål jag inte. (och vem gör det)

 

Jag har tagit min demokratiska rättighet och yttrat min åsikt.

 

Jag har skickat in en insändare till vår lokala tidning med ett följande reportage till följd.

 

 

Tidningen ringde mig igår för en intervju, och jag är så glad att frågan har lyfts och jag hoppas att jag inte är ensam i min oro.

Kanske kommer det göra någon skillnad.

Jag väntar lite nervöst på reaktionerna, än är timmen tidigt och de flesta har inte hämtat sin lördagstidning från brevlådan än. Jag såg när tidningsbudet körde förbi. Nu finns det ingen återvändo. Men jag är stolt, stolt att jag vågade, stolt att vi bor i ett land där vi kan våga där det är vår demokratiska rättighet att våga. Om två timmar ska jag möta en vän, vi ska gå en promenad och vi ska diskutera hur vi går vidare. För debatten och frågan har bara lyfts och jag är (om än lite skraj) redo att sticka ut hakan fler gånger om så behövs.
 
Om ni orkat läsa hit, och om ni orkat läsa på bilderna (ni får nog klicka upp dem så de blir stora) Så tackar jag er, lyckas jag få upp era ögonen för denna debatt så kanske jag får fler som reagerar och vågar ta ställning (oavsett vilken ställning ni tar) Det är dags att ser över gifterna i vår vardag, för oss, för våra barn och för vår jord.
 
Jag måste också tacka för ert stöd i föregående inlägg. Ni ska veta att det värmer och även om jag inte önskar någon att sitta i min situation så är jag ändå glad att jag inte är ensam. Det är inte mig det är fel på, det beror inte på mig att jag inte har någon fast anställning. Utan det beror på det hopplösa, det jag inte kan rå för. Den rådande arbetslöshets-situationen.
 
Tack för att ni alltid finns här.
Kram

 

15 kommentarer:

  1. Bra artiklar. Klart man ska reagera och ställa upp för sina barn. Det är bara vi som kan det. Hoppas det löser sig till det bästa. Ha en fin lördag Kram pernilla

    SvaraRadera
  2. BRA! Du ska vara stolt! Man måste börja någonstans. Så himla bra att det kom i tidningen, det är den bästa reklamen.
    Go for it!

    SvaraRadera
  3. Fint jobbat! Jag beundrar din kunskap och engagemang i miljöfrågor. Om ingen lyfter fram olägenheterna, så blir det ingen ändring heller. Ofta är det ju frågan om ovetskap (och ibland också ekonomiska intressen). Hoppas det uppstår diskussion som skulle leda till en förändring :)
    Önskar dig en fin helg!
    kram Tini

    SvaraRadera
  4. Självklart så ska du skriva vad du tycker och ta strid!
    Det kan vara obekvämt att stå upp för sin åsikt men inombords så känns det bra i slutänden.
    Och när det gäller barn och gifter...Jag tror du kommer att få flera med dig!
    Heja dig!!
    Kram Hannis

    SvaraRadera
  5. Go Annie!!! Bra jobbat! Klart man ska ta strid för det man tror på, speciellt i en så viktig fråga som miljö och hälsa. Du kommer garanterat få stöd av många i den här frågan :)
    Kramen!

    SvaraRadera
  6. Du och jag har ju ännu inte träffats, men det känns som om vi är vänner ändå. Och jag är så stolt över att du kämpar för det som du tror på, att du inte bara väntar på att andra ska reagera utan du tar upp diskussionen själv! jag själv hör ju dåligt och är ljudkänslig så jag avskydde allt låtande som kommer med en skolmatsal och porslinet där, jag mådde rentav dåligt av det. Men det måste väl finnas annat att göra än att förgifa barnen! Jag håller alla tummar för att kommunen tänker om, och oavsett så har du lärt dina barn att man ska stå upp för det man tycker är viktigt! (sen reagerade diabetikern i mig på att det stod att barnen dricker juice- men det kanske är nån slags lättjuice? Max går på en sockerfri förskola och den frågan tycker just jag är viktig:-))

    och ang. inlägget nedan; jag är säker på att den arbetsgivare som får dig kommer att skatta sig lycklig. jag är som du och vill veta, men jag har också jobbat på timmar och väntat på samtal. Det är så stressande. Men precis som du skriver så har det ingenting med dig att göra, med din kompetens eller personlighet, det är någon helt annanstans det felar när vuxna människor står utan jobb!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  7. Jättebra skrivet av dig och så bra att ta ställning i en så viktig fråga som många kanske inte känner till, Kör på :) Kram till dig

    SvaraRadera
  8. Åh heja dig! Jag vill också vara den som vågar mer. Jag blir förbannad på hur det ser ut i samhället idag, och ser fram emot att läsa Ethel Forsbergs bok. Jag mejlade till vår blivande förskola, våra barn skolas in om en vecka (!), och frågade hur det såg ut med eko-mat. Vår ena son var inskolad ett tag på förskolan, vi trivdes bra, men så vitt jag minns, så hade barnen gamla mobiltelefoner att leka med. Inte okej d v s! Detta skrev jag i mejlet, och rektorn skrev att "de plockade inte bort gamla leksaker". Jag skrev tillbaka att det inte är några leksaker och frågade om det fanns någon mat de prioriterade eko. Detta skickade jag för tre veckor sen. Inget svar. Väntar, väntar. Funderar på vart jag ska vända mig...

    SvaraRadera
  9. Jättebra att du tar ställning i en så viktig fråga. Du är en riktig kämpe.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  10. Tycker alltid att det är rätt att ta strid för det man tror på! Är den möjligen en blivande politiker i Fru Axelsson? Behövs fler människor med brinnande engagemang i det politiska. Tycker att ditt påpekande om att det aldrig är försent att reagera var riktigt klokt. Tror många avstår från att agera för att man tänker att det har pågått så länge att det är ändå inte någon idé. Kramar Liza

    SvaraRadera
  11. Go for it!!!....heja dej!!!!
    Önskar dej också en fin start på veckan...ha det gott!
    Kram bia

    SvaraRadera
  12. Jag tycker du är modig! Och klok! Mycket bra skrivet, hoppas debatten vaknar till liv!
    Kram Jennica

    SvaraRadera
  13. Jättebra gjort av dig.. Tänk om många fler vågade sticka ut hakan..

    SvaraRadera
  14. Det var modigt och saker jag inte kände till måste jag säga. Bra om det kommer igång en debatt om detta. Jag fyllde i alla fall i en föräldraenkät om hur barnen trivs i skolan och påpekade att de borde kolla över det som stod i UT.

    Vilken fin basar du hade ordnat, så mycket fina saker på alla bord! Jag bloggade om mina fynd och gjorde lite reklam för dig:)
    Kram Anna

    SvaraRadera
  15. BRA gjort! :)
    Tycker du skrev det jättebra, sansat men bestämt. Hoppas det finns föräldrar i min närhet som kan ta för sig som du! Jag kan inte uttrycka mig sådär, och jag känner att kunskaperna finns inte riktigt där heller. Men skulle jag höra om något liknande på vår förskola så kontaktar jag dig för lite råd ;)

    Kram Kram

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...