Sidor

Visar inlägg med etikett Funderingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Funderingar. Visa alla inlägg

lördag 15 mars 2014

Vårda dina känslor

När en önskan föds i en tanke och omfamnas av en känsla

skapas en bön.

Dina känslor är det verktyg som antingen förgör din kropp

eller levererar din önskan

Vårda dem väl.

Ur boken Yoga med Malin, Malin Berghagen.



 Det får bli lördagens visdomsord. 
Hoppas ni har det bra där ute och inte har blåst bort. 
Kram
Annie

fredag 14 mars 2014

Jag har saknat vardagen.

Jag har varit sjuk;(

För första gången i mitt liv har jag börjat få problem med magen, smärtor som kommit från och till.

Magkatarr var första läkarutlåtandet i december.

Men då tabletterna varit overksamma och smärtorna blivit intensivare så har jag nu återigen varit på läkarbesök.
En massa prover har tagits och nu återstår bara att vänta.

Efter fyra dagar i sängen så har nu smärtorna lindrats, nu känner jag att jag kan fungera igen.

Jag har saknat vardagen.
 Idag blir det att njuta av vardagen, mina barn, våren och trädgården. 

Kram
Annie

söndag 9 mars 2014

att bli besegrad

 Jag ger upp. 
Jag har gett upp. 

Jag tänker inte slåss om en plats i min egna säng. 
Jag ger upp och utnämner min man, våra två barn och våra katter till
vinnare. 

 Jag har under längre perioder i mitt liv haft problem med att sova. 
Jag vaknar alltid mellan 3-4 och är klarvaken. 
Minsta sak som tvingar mig ur sängen lämnar mig sen sömnlös. 

Extra jobbigt är det om jag försöker somna om jämte en stor man,
ett snarkande barn, ett litet barn som tror han äger sängen
samt en katt som anfaller minsta rörelse. 

Nä jag ger upp. 
och säger God morgon. 
Kram
Annie

tisdag 25 februari 2014

Familjemöte, vår och bokrea

Det är officiellt

 

Nu är det vår i Tvärred.

Fantastiskt.

 

Ett fantastiskt tack ska ni ha för alla kommentarer om min insändare. Förhoppningsvis kan den göra någon skilllnad om inte annat så har kanske fler fått upp ögonen för problemet med plast.

 

Basaren var en framgång. Vi lyckades dra in nästan 3000:- till välgörenhet. Vi hade massvis av besökare och jag tror att de flesta besökarna fyndade en hel del. Jag gjorde det åtminstone. Men det får ni se en annan dag.

 

I går hade vi familjemöte och våra alternativ reddes ut. Det kan vara några svåra beslut som vi måste ta framöver och förhoppningsvis fattar vi rätt beslut. Men idag ska jag glädjas över att Bokrean drar igång. Här ska fyndas, och jag kommer även med en liten uppmaning. Handla böckerna från bokaffären, strunta i nätet eller ica-affärerna utan handla böckerna där böckerna ska finnas. För vill vi ha kvar våra bokaffärer så måste vi nog börja vara lite trogna. Här ska i alla fall den lokala bokhandeln besökas och trots att några av våra böcker på listan kostar 10:- mer där än på Ica-Maxi så väljer vi den lokala bokhandeln för det hade varit så tråkigt om den tvingades stänga. För jag uppskattar den service som de ger.

 

Jag hoppas kunna besöka er alla i eftermiddag.

En stor vår kram från mig.

Annie

lördag 22 februari 2014

Att våga sticka ut näsan om än lite nervöst.

Godmorgon

Vaknar än en gång tidigt, har än en gång en snarkande om dock söt liten kille i min säng. Det går inte sova då, hur mycket jag än försöker.

Fast i natt har det varit särskilt svårt.

 

Jag är inte den som i vanliga fall sticker ut hakan och säger vad jag tycker. Jag är något konfrontationsrädd. Hellre hålla tyst än att riskera bli konfronterad har varit lite av mitt (om något dåliga) motto under uppväxten. Men jag har blivit äldre, vet inte om det beror på min kärlek till mina barn eller mitt intresse för vår miljö och då speciellt gifterna i vår vardag.

 

Men hur som helst. Jag har stuckit ut hakan. Jag är inte rädd för konfrontation, så länge den inte går till personangrepp för det tål jag inte. (och vem gör det)

 

Jag har tagit min demokratiska rättighet och yttrat min åsikt.

 

Jag har skickat in en insändare till vår lokala tidning med ett följande reportage till följd.

 

 

Tidningen ringde mig igår för en intervju, och jag är så glad att frågan har lyfts och jag hoppas att jag inte är ensam i min oro.

Kanske kommer det göra någon skillnad.

Jag väntar lite nervöst på reaktionerna, än är timmen tidigt och de flesta har inte hämtat sin lördagstidning från brevlådan än. Jag såg när tidningsbudet körde förbi. Nu finns det ingen återvändo. Men jag är stolt, stolt att jag vågade, stolt att vi bor i ett land där vi kan våga där det är vår demokratiska rättighet att våga. Om två timmar ska jag möta en vän, vi ska gå en promenad och vi ska diskutera hur vi går vidare. För debatten och frågan har bara lyfts och jag är (om än lite skraj) redo att sticka ut hakan fler gånger om så behövs.
 
Om ni orkat läsa hit, och om ni orkat läsa på bilderna (ni får nog klicka upp dem så de blir stora) Så tackar jag er, lyckas jag få upp era ögonen för denna debatt så kanske jag får fler som reagerar och vågar ta ställning (oavsett vilken ställning ni tar) Det är dags att ser över gifterna i vår vardag, för oss, för våra barn och för vår jord.
 
Jag måste också tacka för ert stöd i föregående inlägg. Ni ska veta att det värmer och även om jag inte önskar någon att sitta i min situation så är jag ändå glad att jag inte är ensam. Det är inte mig det är fel på, det beror inte på mig att jag inte har någon fast anställning. Utan det beror på det hopplösa, det jag inte kan rå för. Den rådande arbetslöshets-situationen.
 
Tack för att ni alltid finns här.
Kram

 

fredag 21 februari 2014

Att leva på stand by läge är inget för mig.

Jag lever i ett stand by läge.

Det händer mycket på jobbet.

Å ena sidan kan det innebära fler timmar till mig å andra sidan kan det innebära att jag går tillbaka till mina (i värsta fall) 7 timmar i veckan. 7 timmar i veckan känns lite sådär efter 49 timmar i veckan.

Men det största problemet är att ingen vet.
Mitt schema är tomt inför nästa månad
Jag är en planerande människa och att inte veta skapar sömnlösa nätter och huvudvärk.
 
Kan jag inte bara få en fast anställning och slippa oroa mig för hur många timmar jag kommer få nästa eller nästa månad. Tänk då kanske vi äntligen kunde dränera huset, åka på semester. Ha en semester. Slippa oron.
 
Att leva på stand by är inget för mig.
 
Men nu ska jag sluta med mitt självömkande.
Vet ni det är fredag.
Lite jobb sen helg.
En helg jag ska spendera med mitt skapande och en basar.
Kram
Annie

 

lördag 8 februari 2014

Kanske imorgon, kanske inte, får se;)


Idag tänke jag strunta i att huset är i kaos. När man jobbat 49 timmar i veckan i tre veckor så tenderar hemmet bli i lite kaos. 


Men det tänker jag strunta i. 
Jag har gjort mig en clementin/gurka drink och sitter här och njuter av tystnaden. 


Mannen och barnen är borta för dagen och kommer hem först imorgon. Imorgon är jag ledig. 
Inatt tänker jag inte sova själv utan har tvingat in mig hos en vänlig själ som låter mig sova där i natt, först ska vi tillsammans titta på Melodifestivalen. 


I morgon kanske jag tar tag i kaoset, eller så gör jag inte det. 

Känns skönt att ha val så här på en lördag. 

Önskar er en härlig Lördag
Kram
Annie


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...