Sidor

lördag 1 februari 2014

En vädjan om att se Människan

Jag börjar bli rädd. 

Jag börjar undra vart världen är på väg. 

Jag börjar ifrågasätta mänskligheten. 

Den senast tiden har vår grannkommun fått besök av Människor från Rumänien. Människor som flytt ett land med stor fattigdom. Människor som hört att Sverige är ett givmilt land, att i Sverige finns det jobb. Att vi i Sverige inte ser någon skillnad på Människor och Människor. 

Något jag hade varit stolt över att höra, något jag vill ska vara sant. Men är det? 



De kom någon månad innan jul till staden, jag såg dem vid julhandeln, jag såg hur de blev ignorerade. Jag grävde i mina fickor jag gav det jag kunde... förtillfället. Jag såg tacksamheten, jag såg lidandet och jag såg sorgen. 

Och jag undrade varför såg inte alla det jag såg. 

Strax innan jul ordnade staden så att de rumänska tiggarna kunde få komma hem. De packade in dem i en buss och fyllde en annan buss med skänkta saker, mat och förnödenheter. 

Stilla tänkte det nog att nu var "problemet" löst, nu hade det gjort en god gärning, nu var det Rumäniens problem. För det är ju trots allt Rumänier och inte Svenskar. 

Julafton han knappt passera innan Rumänerna var tillbaka på stadens gator. De sitter där, på marken, i blåsten, i kylan timme ut och timme in. 

Nu blir de inte längre ignorerade



De spottas på dem, de utdelas slag och sparkar, "åk hem" får de höra allt som oftast. Fastighetsägare ringer poliser för att få tiggarna förflyttade. Polisen packar in dem i bilen och kör  några kilometer utanför staden där de vänligt släpps av. 

Där ute i kylan står Människan, Människan fryser, Människan lider och Människan har ingen aning om var hen är då hen varken kan språket eller kan läsa skyltar. 

Jag undrar var medmänskligheten är. Jag vet att det finns små organisationer som hjälper tiggarna men jag vet också att hjälpen inte är tillräcklig. 

Jag har ingen lösning på problemet. Men jag har en vädjan. 
Se Människan för vad den är, en pappa, en mamma, en bror, en syster. En människa som försöker överleva. Har du inget att ge denna människa, gör inte det då. Men Se Människan och behandla den med den värdighet som en människa är värd att bli behandlad.


Tack för att ni tagit er tid att läsa. 
Kram från en Annie som behövde skriva av sig sin sorg. 

10 kommentarer:

  1. Sorgligt är det, men dessa stackar finns nog nu i alla städer. Vi har dom vid varje varuhus hos oss. Jag går förbi minst 3 st. varje dag hem från jobbet. Svider i hjärtat på mig.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är det väl så att många är bittra för att många asylsökande faktiskt får mer pengar från staten än våra gamla. Sverige kan välkomna många men tyvärr inte alla.
    Skolor läggs ner huller om buller på småorter för det finns inte pengar och sen kommer förslag om att ge asylsökande tex gratis tandvård. Så tyvärr är det myndigheternas fel att folk spottar tror jag.

    Härligt att se att pelargonerna börjar knoppa, mina ser mest döda ut i sitt kalla vinterrum.
    Ska bli spännande att se om det kommer kunna få liv i dem.
    Hoppas ni får en mysig Söndag, Kram Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen stat i hela världen hade kunnat få mig att spotta och sparka på en annan människa. Jag förstår att flyktingpolitiken är problematiskt och jag vet att pengar inte räcker åt alla som vill ha och behöver. Men det är ingen, ingen som helst ursäkt att behandla andra illa. Dessa Människor kommer hit och det enda de gör är att de sitter på kall asfalt och önskar att någon kunde skänka dem en slant eller två. De begär inte att få flytta hit, de är inte asylsökande de är Människor som försöker finna ett sätt att överleva fattigdomen.

      Men visst är pelargonerna fina;)

      Kram

      Radera
    2. Fru Nero Lindström: Ursäkta, men det här var nog bland det dummaste jag läst!! Är det MYNDIGHETERNAS fel att folk spottar på en annan människa?! Är det MYNDIGHETERNAS fel att folk sparkar och slår på andra människor?! Är vi i det här landet så lågbegåvade att de inte kan ta ansvar för sina egna handlingar? Usch, en sån människosyn får mig att på allvar bli rädd...

      ag stör mig betydligt mer på att riksdagsmän som jagar folk med järnrör på stan får många tusenlappar i lön från oss skattebetalare varje månad, eller att höga toppar som generaldirektören på Arbetsförmedlingen som misskötte sitt jobb får vansinnigt mycket pengar i fallskärm när hon blivit av med jobbet. Att skolor läggs ner på småorter handlar ju rätt mkt om att det inte är lönsamt (ja jag kommer själv från en sån ort) för att folk inte stannar kvar. Att jämföra det med att hjälpa de som har det sämst är bara löjligt....

      Radera
  3. Visst är det sorgligt med alla dessa tiggare. Det känns fel att det finns i detta samhälle vi lever i. Fint du skriver om det. Ha det fint Kram Pernilla

    SvaraRadera
  4. Jag har skrivit om det förut. Och personligen så har jag inte ett skit till övers på dom som spottar på andra människor. Oavsett om det är en missbrukare eller tiggare. Det är lätt att bete sig illa mot utsatta människor,
    Och sen gå hem och sätta sig i sin egen trygghet och må bra av att man minsann har tagit "ställning". Det är en sak att inte kunna ge, eller inte vilja. Det är valfritt.
    Men att kränka...jag vill spy när jag ser eller hör sånt.

    Fint skrivet av dig!
    Kram Hannis

    SvaraRadera
  5. Bra skrivet! Det är mycket snack om "våra egna" nuförtiden. Att våra egna måste hjälpas innan vi kan hjälpa andra. Jag undrar vem våra egna är och varför det är viktigare att de får hjälp än att människor ska få hjälp att komma undan krig? Det ena behöver ju inte utesluta det andra!

    Det finns så mycket okunskap om hur bidrag fungerar. Man har hört något av någon bekant och då är det en sanning. Tycker det var ett väldigt bra råd av dig, se människor som människor!

    SvaraRadera
  6. Ja så sorgligt. Bra att du tar upp det! Det behövs....

    Kram
    //bara anna

    SvaraRadera
  7. Jag vill inte se tiggare på gatorna, varken i Sverige eller någon annanstans. Jag anser att varje stat ska ta ansvar för sina medborgare och kan de inte det, så måste det finnas något övergripande organ som ser till att varje människa har mat i magen och tak överhuvudet. Kan världen ha militära och finansiella allianser, så ska vi kunna ha allianser för människors överlevnad. Ingen människa ska behöva ligga ute på en kall gata och tigga.
    Jag ger en slant, speciellt till kvinnor, men jag är inte övertygad om att det är rätt. Det gäller som alltid att hjälpa med hjärta och hjärna. Det finns många människor i Rumänien som behöver hjälp, men att komma hit och tigga hjälper dem inte sikt. Svårt är det, men den som spottar och sparkar på den som redan ligger, den är uslare än usel.
    Du skriver så bra om att vi måste se människan bakom!
    Tack för ditt fina inlägg, du bidrar till att det finns ett hopp om mänskligheten!
    Kram M.E

    SvaraRadera
  8. Fint skrivet! Jag tror att folk i allmänhet kan ha en tendens att helt enkelt bara glömma bort att andra människor har helt olika förutsättningar, historia och situation. Man är liksom för inne i sin egen situation och med avsaknad av erfarenhet eller en vidare syn på saker tänker man kanske inte på svårigheter för andra. Det är ingen bortförklaring och det försvarar inget, men det kanske kan vara en FÖRklaring. Människor är inte onda men de kan glömma och vara oförstående. Bra blogg förresten!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...