I väntans tider

Ända sen jag var liten har jag haft en fascination.

Eller jag kanske inte uppskattade de speciellt när jag var mindre och hade det i närheten. Men när jag inte längre hade tillgång till det så saknade jag det och det var först då som jag insåg hur mycket jag gillade detta

 Hemma hos oss matade vi nämligen alltid fåglar på vintern. Det var en massa fåglar, blåmesar, talgoxar, en och en annan hackspett och min absoluta favorit Nötväckan (för att den är så cool som kan gå upp och ner). 

 Men så flyttade jag till lägenhet och där får man inte mata fåglar för har man en gång börjat mata dessa små djur så måste man fortsätta och bor man i lägenhet så är det ju inte säkert att näste man som flyttar in vill mata fåglar på balkongen.

 Men nu bor  vi i hus och att mata fåglar var en självklarhet. Ett litet svart hus med vita knutar inköptes på Rusta för 49:- härliga nötter inköptes även. Sedan var det hem och uppsättning av mat-fågel-huset.

Spänningen var enorm.

och fågelboken togs fram redo att bläddras i

Dag ett gick. Ingen fågel. Dag två gick fortfarande ingen fågel dag tre är vi inne på nu och idag hoppas jag innerligt att jag kan få se små ätande fåglar. Jag vet att de finns här har både sett nötväckan, blåmesen och talgoxen men inte stannar de på middag inte. Även fall jag serverar det bästa utav de bästaste NÖTTER...

Önskar er en ljuvlig dag här ska förutom vaktandes av fåglar pysslas i massor med kära Mia. Ett inlägg om detta kommer senare...

Annie